Varje konflikt kan leda till någonting bättre

Vi lever i en tid när vinstmaximeringen sitter i högsätet. Näringslivets hjul snurrar snabbare och snabbare, smorda av ständiga krav på större vinst. Aktien för välmående företag kan rasa från den ena dagen till den andra - inte på grund av att företaget ifråga går dåligt, utan därför att vinsten inte ökat mer än vad den gjorde förra månaden. Vad som händer med oss människor i denna värld börjar vi se alltför tydliga tecken på: exploderande sjukfrånvaro, utbrändhet och det ena spektakulära vansinnesdådet efter det andra.

En som har funderat mycket kring de här frågorna är författaren Karl-Erik Edris. Han kom nyligen ut med sin femte bok, med titeln "… men vad går det ut på egentligen - livet alltså". Det skulle kunna uppfattas som pretentiöst att försöka besvara denna eviga fråga, men Edris ser det inte så:

- Jag försöker beskriva världen som jag ser den. Sedan är det läsarens sak att tolka det jag skriver, använda tankarna eller förkasta dem. Det är inte så att jag levererar färdiga svar. Jag är varken präst eller terapeut. Jag ser mig mer som trickster, en sorts joker i leken.

För några år sedan blev Karl-Erik Edris känd som spärrvakten som lär chefer leda företag eftersom han trots en akademisk utbildning arbetade på pendeltågstrafiken i Stockholm. Det var helt enkelt ett väldigt bra arbete för den som hade mycket att läsa och gärna ville tänka och skriva.

Hans första bok "Vision eller vanmakt" kom 1987 och byggde på material som blivit över vid en doktorsavhandling. Tankegångarna utvecklades sedan och blev till romanen "I elfte timmen". Efter att ha gett ut "Den vise VD:n" 1998 fick han många engagemang som föreläsare för bland annat företagsledare. Året efter kom "Oanade möjligheter", som handlar om det goda företaget, det vill säga tanken att varje företag måste agera som en ansvarsfull medborgare i samhället.

Nya värden
Handlingen i aktuella "… men vad går det ut på egentligen - livet alltså" utspelar sig på kursgården Hillesgården, dit barnpsykiatrikern Ulrika och fabrikschefen Dan sökt sig för att få hjälp i sina livskriser. Edris resonemang, i boken framförda av konsulten Johannes Funt, kan användas på många olika plan: av företagsledare och politiker, men också privat.

- Mekanismerna är desamma, säger Karl-Erik Edris. En motivation för mig att skriva boken var att jag ser hur dåligt människor mår i dagens samhälle. Det finns så mycket lidande, så många missriktade ambitioner, så mycket politiska illusioner. Vi måste hitta andra värden, nya sätt att beräkna vad som är bra och dåligt för oss själva och för samhället i stort.

Det är bara se sig omkring för att inse detta, konstaterar Edris.

- Vår tid är makalöst uppskruvad. Vi kör för allt vad tygen håller. Och ibland pressar vi oss över bristningsgränsen. Då kommer rehabiliteringsmaskineriet igång. Piller, motion, hälsosam kost och stärkande samtal, och så skall vi på det igen med friska krafter. Det är säkert en del som är bra i allt det där. Men vi glömmer lätt bort den inre människan. Vi härjar runt för att vi vill bli lyckliga. Men vi så vind och skördar storm.

Segregeringen i samhället är ett annat problem som Karl-Erik Edris tar upp.

- Välbeställda lever för sig, och fattiglappar, om man nu får säga så, lever för sig. Gamla i ett visst boende och ungdomar för sig. Och alldeles för lite kontakt mellan alla grupper.

Han anser att kontakt med människor i alla andra faser av livet är en förutsättning för att vi ska kunna utvecklas till hela och mogna människor. Ungefär som i gamla tiders byar och storfamiljer där man naturligt lärde sig att alla var olika men ändå hade viktiga roller, ungefär som organen i kroppen.

Tänk på andra
- Idag är de flesta av oss instängda i ett om-sig-och-kring-sig-tänkande. Tänk om vi skulle börja tänka på alla andra i stället! Om alla gjorde så skulle alla få alla andras omtanke utan att någon behövde tänka på sig själv. Vilket tror du är starkast?

Karl-Erik Edris skrockar och lutar sig fram över bordet. När han kommer igång har han svårt att sitta still och hoppar upp och ner på stolen av entusiasm.

- De flesta människor strävar efter harmoni, och därför försöker vi undvika konflikter. Men harmoni kan aldrig födas ur harmoni. I själva verket är det så att harmoni bara kan komma ur konflikter som hanterats väl. Varje konflikt kan ge upphov till något nytt och bättre.

Han menar att vi ofta tror att konflikter är en fråga om vem som har rätt och vem som har fel. Och därför försöker vi klämma åt motparten och "vinna".

- Då stannar processen på halva vägen. Vi hamnar inte i konflikter för att vi har rätt utan för det vi inte förstått. Det som behövs är lyhördhet så att vi kan lära av varandra.

Karl-Erik Edris påpekar att det tyvärr är vanligt att den starke försöker tvinga fram lösningar på konflikter: i politiken, arbetslivet och privatlivet.

- Jag brukar säga att om den som har mest vapen, högst lön eller störst biceps tvingar igenom sin lösning så får de överkörda en svart klump i handen som de lägger upp på hathyllan. Och en vacker dag brakar hathyllan i golvet. Då blir det revolt. Terrorattacker och krig, strejker, misshandel och skilsmässor.

Öppnade hjärtats port
Det finns en annan väg menar Edris. Mitt i konflikten öppnar sig hjärtats väg.

- Jag vet det där så väl från mitt eget liv. Min fru och jag gjorde en fantastisk konfliktresa för 15 år sedan. Vi har ju alla våra pålagringar som vi har fått av allt från dålig vaggning till andra svårigheter i livet, och vi kom till en punkt där det blev tvärstopp. På det yttre planet var det inte så dramatiskt. Vi skilde oss, men flyttade aldrig isär. Och så gifte vi om oss efter ett par år. Men på det inre planet var dramatiken desto större. Och det jag lärde mig, det jag grät mig fram till var en port i hjärtat som jag lyckades öppna. Där, innerst inne, finns tilliten, den djupa gemenskapen och kärleken som inte kan slå över i hat.

- När jag tänker på det så inser jag att det egentligen är därifrån som boken kommer. Den handlar ju om att hitta den inre fasta punkten som gör att man kan leva sitt liv utifrån en insikt om vem man verkligen är. Och så bygga samhället utifrån det också.

Efter att ha varit på andra sidan av porten i hjärtat så tror Karl-Erik Edris att alla människor innerst inne är väldigt lika, vettiga och godhjärtade, och vill leva i gemenskap.

- Dessutom tror jag att de flesta människor skulle vilja bidra till att göra världen bättre. Men vi vet inte hur, och vi känner oss så små. Men då kan man tänka på vad Gandhi sa: "Det du gör som enskild individ är förstås helt meningslöst, men det är väldigt viktigt att du gör det."

För den som tar del av nyhetsrapporteringen från alla infekterade oroshärdar är det svårt att inse att världen är inne i en positiv utvecklingsfas. Men Karl-Erik Edris kontrar.

- Jag är obotlig optimist. Det finns alltid lösningar på konflikter. Vi måste bara släppa våra bestämda föreställningar om hur allting absolut är och måste vara. Vi måste lära oss att försaka. Idag är vi fixerade vid den materiella lyckan. Jag tror på en helt annan sorts lycka, och den lider man sig till. Lidandets eld förbränner det onda, vi når befrielse och ett nytt liv.

Nytt sätt att tänka
Vi i västerlandet måste ändra hela vårt sätt att tänka, tycker Karl-Erik Edris. Lära oss ta ansvar för helheten och sluta med den rovdrift på naturen som vi håller på med idag.

- En del av svaren finns i ett ekologiskt förhållningssätt, där vi inte förbrukar mer resurser än jorden förmår producera. Jag ser också vissa svar i motståndet mot en globalisering utan vett och eftertanke. När jag nylige förläste för unga chefer var de inte alls intresserade av karriär till varje pris, utan satte andra värden främst.

- Allt kommer att ordna sig, frågan är bara hur, säger han med ett hjärtligt skratt.

Men vad går det då ut på - livet alltså? Karl-Erik Edris ler pillemariskt.

- Att dö nöjd, helt enkelt. Vi ska leva så att vi inte lämnar en massa skit efter oss, sådant som samvete plågar oss för och som vi borde ställa till rätta. Man ska inte behöva ångra sig på dödsbädden för det man gjort och inte gjort.

Var och en kan bara göra sitt bästa, mer kan ingen begära tycker Edris.

- Hur snirkliga vägarna än kan vara, hur många bakslag vi än åker på, så är jag fullkomligt övertygad om en sak: Kärleken får alltid sista ordet.

Text: Per Axel Nordfeldt

Artikeln publicerad i Hälsa nr 5, maj 2005 (www.halsa.se)