BLOGGARKIV
SOCIALA MEDIER

småföretagare

Revisorns lov

I en liten artikel i gårdagens SvD som uppenbarligen inte finns på nätet beskrivs några inslag i slutbetänkandet i utredningen om revisorer och revision. Ett förslag i utredningen är att 95 % av alla aktiebolag skall slippa revisor (hela utredningen). Syftet sägs vara att förenkla för företagen. Jag vet inte med säkerhet hur det är för andra, men jag kan säga att för min del saknar detta påstående helt innehåll. Därför vill jag nu sjunga revisorns lov.

Jag behöver min revisor. Inte nog med att hon är vettig och sympatisk, hon har aktuell kunskap om hur jag behöver sköta mitt aktiebolag så att jag inte riskerar att hamna i klammeri med rättvisan av ren okunskap. Jag köper alltså nödvändig kunskap av min revisor. Hon är dessutom kvalitetssäkrad genom sin utbildning och sin auktorisation.

Det jag inte förstår med den tänkta nya lagen är varför det hävdas bli enklare för mig att inte ha revisor. Den kunskap jag saknar och köper från min revisor får jag ju inte som genom ett trollslag av att sluta utnyttja hennes tjänster. Och jag har faktiskt annat att göra än att kontinuerligt uppdatera mig på den uppsjö av förändringar i lagtillämpningar etc. som ständigt produceras av politiker och byråkrater i skön förening.

Så för mig verkar syftet med den förväntade förändringen vara att försöka påverka marknaden för de tjänster som revisorerna tillhandahåller. Att man helt enkelt på bekostnad av revisorerna vill skapa jobb för redovisningsbyråer och allehanda konsulter, och dessutom för Skatteverkets kontrollanter och för olika andra instanser som bekämpar och beivrar ren ekonomisk brottslighet.

Visst kan man syssla med sådant. Men varför påstår man att detta skulle vara en betydelsefull förenkling för företagen. Ingen som är insatt i saken tror väl ändå på dylikt. Så om det inte blir ett uttryckligt revisorsförbud så kommer jag att behålla min revisor.

SvD, Revisorsnämnden,

———————————–
Andra bloggare om , , , ,

Företagarvänlighet mot vem?

Så har då den företagarvänliga borgerliga regeringen gjort ett stort utspel. Bolagsskatten skall sänkas med 1,7 % och arbetsgivaravgiften med 1 %. Visst låter det bra. Men tillåt mig att tala i egen sak. Mitt lilla företag har innan dessa välsignade skattesänkningar kommer mig till del fått vara med om två rejäla höjningar av arbetsgivaravgiften på sammanlagt 5 % på lönesummor under 61800 i månaden. Det betyder mycket för mig. Och varför jag skulle vara nöjd med regeringens senaste beslut förstår jag överhuvudtaget inte.

Men jag får väl vidga perspektivet och vara glad för att de skattehöjningar som i realiteten drabbat oss småföretagare förmodligen behövs för att sänka skatten för storföretagen. Regeringen tycker väl att när allt kommer omkring borde det inte vara för mycket begärt att jag skulle förstå att vi som bara har råd att betala oss själva löner på samma nivå som vanlig folk inte skall ha något stöd att tala om när det finns verkligt stora pojkar och flickor som behöver pengarna mycket bättre.

Så har det då blivit klart att den borgerliga regeringens företagarvänliga politik innebär att småföretagen skall vara vänliga mot de stora företagen. Faktiskt rätt konsekvent om man tänker efter en liten smula.

DN1, DN2, SvD
———————————-
Andra bloggare om , , , ,

Att satsa på småföretagare…

Idag fick jag årets första skattedeklaration för mitt lilla aktiebolag, och då blev jag påmind om att de resterande 2,5 procenten av rabatten på arbetsgivaravgiften för månatliga lönesummor upp till och med 61800 hade tagits bort. En rabatt som funnits i många år som stöd för småföretagare. Detta retar mig. Inte för att jag inte kan överleva att arbetsgivaravgiften för att betala mig själv 1000 kronor i lön numera är 324,20 mot de 274,20 som den skulle ha varit om hela den ursprungliga rabatten hade funnits kvar (därtill får jag förstås betala vanlig inkomstskatt på tusenlappen ifråga). Utan det som retar mig är all beskäftig retorik om att satsa på småföretagare som den borgerliga regeringen har hängett sig åt. I valrörelsen var det i varje fall ingen hejd på hur lätt och bra allt skulle bli. Men av de beslut som regeringen fattat till stöd för småföretagare har jag alltså hittills bara kommit i åtnjutande av en sammanlagd arbetsgivaravgiftsökning på 5 procent. Jag vet inte om just denna ”småföretagarsatsning” anses nödvändig för att man skulle få råd att ta bort förmögenhetsskatten eller sänka fastighetsskatten för dem med särskilt värdefulla hus, eller om det är någon annan omvänd robinhoodkalkyl som spökar.

Men oavsett vilket vill jag betona att jag inte är förbannad för att jag är skattekverulant, vi behöver förstås en skattefinansierad offentlig verksamhet. Men det jag inte kan förstå är varför man säger en sak och gör en annan? Är det verkligen nödvändigt? I min värld är det sånt som skojare sysslar med.