Ett nytt och inspirerande ledarskap

Så visade det sig då till sist att det amerikanska folket besatt nödvändig urskillningsförmåga. Ibland har jag haft mina tvivel, inte minst under primärvalen. Och så kom de starkt tillbaka i samband med republikanernas konvent, då jag verkligen befarade att McCain skulle bli svårslagen. Men några dagar senare berördes jag av en så djup inre förvissning om att Barack Obama skulle vinna att jag faktiskt inte kunnat oroa mig sedan dess. Och det blev som jag trodde. Det var helt enkelt en underbar natt framför TV:n och datorn. Spänningen var väl inte så stor eftersom det för varje någorlunda god teckentydare var uppenbart tidigt att Barack Obama skulle segra. Och han gjorde det med besked.

Denna seger är för mig ett mycket gott tecken för utvecklingen i USA och världen. Jag vet att det nästan alltid är säkrast att ha en cynisk hållning till förväntningar om storartade politiska förändringar. Men idag skall jag låta mitt naiva hjärta råda. Det jag hela tiden sett som Obamas verkliga gåva till storpolitiken och människorna, och som hans magiska röst frambär, är hans ledarskap. Han är något helt annat än den vanliga sortens rädda ledare som när de med mer eller mindre tvivelaktiga metoder nått sin maktposition visar sin litenhet genom att pressa in sina underlydande i sina egna inskränkta perspektiv och personliga småsintheter. Ledare som inte bara får människor att krympa, och mest se till sitt eget i misstänksamhet och rädsla, utan också bidrar till att sprida cynism om allt ledarskap. En cynism som sätter likhetstecken mellan ledarskap och maktmissbruk.

Som jag ser det har Barack Obama stora möjligheter att visa för sitt folk och för världen i övrigt hur ledarskap verkligen skall bedrivas för att den ambivalenta och rädda lilla människan skall våga lita på sina bästa sidor. Detta kan förstås låta banalt. Men verkligheten är den att vår föga välskötta värld är ett ytterst talande vittnesbörd inte om hur de måste vara utan om hur det blir när vi människor låter vår rädsla, misstänksamhet, allmänna småsinthet och egoism styra våra handlingar. Det vi behöver är alltså ledare som kan stödja alla människors positiva förmåga till framsynt ansvarstagande för sig själva, sina närmaste och även långt vidare cirklar än så för den händelse förmågan att konstruktivt inkludera är tillräckligt stor.

Barack Obama är för mig en ledare som verkligen från djupet av sin varelse förstår att det bara finns gemensamma problem och att gemensamma problem har gemensamma lösningar. Den rädde ledaren vill minska maktkretsen och exkludera det problematiska. Denna manöver gör att ledaren tycker sig stärka sin makt, men i själva verket är denna känsla ett sken. De lösningar som föds genom att det problematiska exkluderas, och därmed inte blir förstått, är inga reella lösningar. Och inget blir bättre av att den inbillat mäktige försöker tvinga sina skenlösningar på verkligheten.

Mitt hjärtas övertygelse är att i Barack Obama har världen fått en ledare som verkligen är värd att se upp till och inspireras av. Den makt till konstruktiv förändring som finns i att vi alla fattar klokare och mer inkluderande beslut är ofantlig.

Lyssna bara på Barack Obamas tal.

Som ett litet PS vill jag till sist nämna John McCain. Hans tal berörde mig starkt. Det blev till sist med McCain som med Hillary Clinton. Först när dessa båda ambitiösa politiker till sist kunde erkänna sig besegrade så visade de något av sina personer som är djupt tilltalande. I McCains fall förändrades t.o.m. hans röst så att ett äkta stråk av medkänsla ibland kunde lysa fram.


DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, AB1, AB2, AB3,AB4
——————————–
Andra bloggare om , , ,

Liten halvfaster stjälper ofta stort lass?

Nu görs det tydligen stor sak av att Obamas halvfaster lever illegalt i USA. Nyheten pryder t.ex. förstasidorna på SvD:s, DN:s och Aftonbladets webb. Uppenbarligen finns det några som hoppas att detta skall framstå som ett vägande skäl att avstå från att rösta på Barack Obama som president. Det är verkligen inte mycket att komma med.

För egen del har jag inga halvfastrar eller halvmostrar som jag känner till. De fastrar och mostrar som jag har haft är alla döda utom en. Hon bor i Grästorp. Jag träffade henne senast helt kort på min fars begravning för 17 år sedan. Och skulle hon nu mot förmodan göra något olagligt, t.ex. snatta på COOP i Grästorp, så skulle ju alla direkt förstå hur avslöjande detta är när det gäller min moral och karaktär. Skulle jag ha någon framtid överhuvudtaget efter detta?

Den nyhet som McCain-sympatisörerna med all sannolikhet skulle ha önskat när det gäller denna halvfaster till Obama är förstås att han skulle ha utnyttjat sitt inflytande för att med regelvidriga metoder hjälpa henne. Då skulle man ha kunnat på olika mer eller mindre subtila sätt antyda att han som president skulle komma att agera som en afrikansk klanhövding. Det vore något det. Men förmodligen hoppas man väl att folk nu i stället skall tänka att han har helt hjärtlöst struntat i sin kära halvfaster för att han av egoistiska politiska syften velat dölja att han fungerar som en afrikansk klanhöving. Men att han sedan kommer att visa sin rätta natur.

Det är skönt att valkampanjen snart är över.
———————————-
Andra bloggare om , ,

Ytterligare ljus över Obamas ledarskap

Läste just en utmärkt artikel om Barack Obama i The New York Times. Den har rubriken Barack Obama, Forever Sizing Up. Den ger många intressanta inblickar i Barack Obamas karriär och karaktär. Och den belyser också frågan om vilken typ av ledarskap han kan förväntas komma att utöva. Kompletterande upplysningar om detta finns dessutom i en radiointervju med artikelförfattaren Jodi Kantor. Denna intervju finns tillgänglig på artikelsidan.

Läs och lyssna!
———————————
Andra bloggare om , ,

Bergströms försåtliga argumentation mot Obama

Läste just Hans Bergströms DN-artikel Vem är Barack Obama? Det är ett försåtligt aktstycke. Bergström som gammal statsvetare behärskar förstås konsten att argumentera klart, sansat och sakligt. Hans huvudpoäng i artikeln är att det inte kan betraktas som ett uttryck för “negative campaigning” att granska den idéprägling som är karaktäristisk för en presidentkandidat. Och det förefaller ju vara en helt rimlig slutsats.

Därefter bringar Bergström ljus över Barack Obamas ideologiska utveckling genom att lyfta fram tre av hans mentorer: Alice Palmer, Jeremiah Wright och William Ayers. Och Bergström betonar att samtliga “har extrema bakgrunder och idéer”. Vidare konstaterar han mot slutet av artikeln att “många andra med samma idériktning har spelat en roll i Obamas ideologiska skolning, även i mogen ålder och i relativt sen tid”. Bilden är alltså klar. Obama har, i varje fall enligt Bergström, spenderat för mycket tid tillsammans med i ideologiskt avseende entydigt tvivelaktiga personer. Och detta Bergströms grund för att framhålla att det är mycket motiverat att ställa frågan “vem är Obama ideologiskt?”

Efter att ha på ytan resonerat med en saklighet och objektivitet som om han lade fram en tes på ett statsvetenskapligt seminarium så hoppas förstås Bergström att han har läsaren med sig när han sedan kommer med sin försåtliga artikelknorr. Den är nämligen att ondgöra sig över att den typ av saklig granskning av Obamas ideologiska bakgrund som Bergström försökt visa är både intressant och motiverad försvåras eller rent av omöjliggörs av personer som hävdar att den är ett uttryck för “hat” och “en otäck kampanj”.

Så skapar han alltså intrycket att Obama kan vara en radikal idiot och att stackars John McCain, i sin med god statsvetenskaplig idéanalys besläktade iver att skapa klarhet kring Obamas ideologi, inte får komma till tals eftersom hans folkupplysande insatser helt omotiverat kallas “negative campaigning”.

Här kommer några exempel på klarläggande analyser av Obamas ideologi från John McCains presidentvalskampanj. Strigensen i den statsvetenskapliga idéanalysen är väl inte på topp, men om vi får tro Hans Bergström så är väl detta ren folkupplysning.


———————————
Andra bloggare om , ,

Colin Powells skarpsynta och välformulerade stöd för Obama

Colin Powell, utrikesminister under George W Bush första presidentperiod, har idag tagit offentlig ställning mot sitt eget partis kandidat. Och hans utomordentligt välreflekterade motivering kan avnjutas i följande inslag från Meet the Press. Särskilt berörande är hans berättelse om en ung muslimsk amerikan som förlorade sitt liv i Irak, och att denne man inte var en sämre amerikan för att han var muslim. Denna berättelse blev grundstenen i Powells bestämda avståndstagande från att republikanska partiets strateger försöker göra USA till ett slags pingstvänsteokrati.

DN, SvD, Sydsvenskan
———————————
Andra bloggare om , , ,

Den presidentvärdige Barack Obama

Att döma av opinionsundersökningarna och olika fokusgrupper med oberoende väljare blev den sista debatten mellan Barack Obama och John McCain ingen framgång för McCain. Jag såg på CNN:s kommentatorer (de skryter om sig själva som “the best political team on television”) och känslan inledningsvis var att nu hade McCain gjort sin bästa debatt. Men så kom tittarundersökningen som visade att 58 % såg Obama som segrare mot 31 % för McCain. Och inte blev det bättre av att CBS undersökning av hur de oberoende väljarna uppfattade debatten visade liknande siffror, 53 % för Obama mot 22 % för McCain.

Detta fick kommentatorerna att börja fokusera på det intryck McCain hade gjort under debatten, vägledda av den oftast kloke David Gergen.

Förmodligen var det väl i en känsla av att McCain inte hade fört sig med optimal presidentvärdighet som fick Republikanska partiet att replikera med följande reklamfilm

Men man kan onekligen undra om denna film har en visuell kraft i bedömningen av vem som har den rätta presidentvärdigheten som kan mäta sig med följande bild från debatten.

Och när samma bild redigerats och försetts med kommentaren “Hur skall Sarah Palin kunna vederlägga detta uppenbara bevis för evolutionen?” då blir det god politisk humor av det hela.

DN1, DN2, SvD
———————————
Andra bloggare om , ,

Obamas storseger i skolvalet ett mycket gott omen!

Det produceras opinionsundersökningar i ett fullständigt oöverskådligt och faktiskt tröttande antal i den pågående presidentvalskampanjen i USA. Igår kungjordes emellertid ett slags kombinerat val och opinionsundersökning kallat The Scholastic Presidential Election Poll som visat sig nästan alltid förbåda resultatet i det verkliga presidentvalet. Det gäller alltså ett val bland skolungdomar i USA som går i klass 1-12. Detta val har ägt rum sedan 1940 och resultatet har faktiskt blivit det samma som i det efterföljande presidentvalet i alla presidentval utom två. 1948 vann nämligen Thomas E. Dewey i skolvalet och inte Harry Truman och 1960 då ju John Kennedy blev president så vann vann faktiskt Richard Nixon i skolvalet.

Vilket blev då resultatet denna gång. Jo Barack Obama fick 57 % och John McCain 39 % (4 % tillföll övriga kandidater). Inte illa!

Och följande lilla film skildrar en av dem som med all sannolikhet röstat på Obama. Och inte nog med det, den lille grabben har också lärt sig ett av Obamas mest kända tal utantill. Och han framför det med verklig bravur.

———————————-
Andra bloggare om , ,

En kollektivt formad pil av hat!

Som alla som följer min blogg har noterat har jag inte bloggat om den amerikanska presidentvalskampanjen på ett tag. Orsaken är inte att jag tappat intresset utan bara att nu när avgörandet närmar sig så blir de vanliga mediernas täckning mera ingående. Och ibland också bättre. Jag läste t.ex. just ett belysande inlägg på SvD:s blogg om USA-valet med rubriken “Pro-life”-horden som vill döda Obama. Inlägget är skrivet av Martin Gelin och skildrar hur John McCain och Sarah Palin gör sitt yttersta för att på sina kampanjmöten piska upp antagonistiska känslor mot Obama. Detta har bl.a. fått kongressledamoten från Georgia John Lewis (som gjorde betydelsefulla insatser i medborgarrättsrörelsen på sin tid) att ta bladet från munnen:

“As one who was a victim of violence and hate during the height of the Civil Rights Movement, I am deeply disturbed by the negative tone of the McCain-Palin campaign,” Lewis said in a statement. “Sen. McCain and Gov. Palin are sowing the seeds of hatred and division, and there is no need for this hostility in our political discourse.”

Lewis gjorde t.o.m. jämförelser med den gamle rasisten George Wallace och hans presidentvalskampanj. Men mera träffande är ändå följande kommentar:

“As public figures with the power to influence and persuade, Sen. McCain and Gov. Palin are playing with fire, and if they are not careful, that fire will consume us all. They are playing a very dangerous game that disregards the value of the political process and cheapens our entire democracy. We can do better. The American people deserve better.”

Enligt min mening är förståelsen i det allmänna medvetandet svag för med vilken skrämmande kraft indignationsskapande, splittrande och i själva verket hatisk retorik kan åstadkomma förskräckande verkningar. Senast jag hade anledning att kommentera detta var i min senaste bok (… men vad går det ut på egentligen – livet alltså) som skrevs under den tid då Anna Lindh-mordet skedde. Jag kommenterade då de kollektiva känsloströmmarnas makt på följande sätt:

Hat dödar kort och gott. Och det spelar ingen roll om man kallar hatet för berättigat missnöje eller använder någon annan förskönande omskrivning. Hat dödar. Men detta verkar vara svårt att se och förstå. Man tittar på mordvapen och mördarnas mer eller mindre förvirrade redogörelser för sina motiv. Men i fall som detta så förs mördarna fram som surfare på en flodvåg av rädsla, hat och indignation. Och den flodvågen har mördarna inte skapat själva. Den har vi människor, vi vanliga indignerade småhatare skapat. Mördare är bara ett redskap. Själva stålspetsen på en kollektivt formad pil av hat.

Men självklart motverkar positiva tankar om Obama det hot som hatretoriken skapar. Om inte annat stör det hatpilens kurs.

En artikel med Lewis uttalande och McCain-kampanjens och Obama-kampanjens kommentarer finns att läsa här. Och här en kort, intressant och någorlunda insiktsfull kommentar i The New Yorker.
———————————
Andra bloggare om , , , , , , ,