Skrämselpropagandans triumf över förnuftet

Så har då folkomröstningen om en delning av Huddinge kommun avgjorts. Efter att maktcentrum i kommunen bedrivit en massiv skrämselpropaganda om hur extremt ekonomiskt kostsam och oförmånlig en kommundelning skulle bli har 58,8 % av de 52,6 % av de röstberättigade som orkade ta sig till valurnorna förklarat sig vara motståndare till en kommundelning. Inget överraskande resultat även om jag själv i det längsta hoppades att den enighet som samtliga partier uppvisade med undantag för Drevvikenpartiet (och det i fullmäktige ej representerade Centerpartiet) och delvis Kristdemokraterna skulle tolkas som att motståndet mot kommundelningen bland politikerna i första handlade om dem och deras intressen och inte om de intressen som vi som bor i Trångsund, Skogås och Länna har. Men det var uppenbarligen att hoppas för mycket.

Jag drar två slutsatser av valresulatet.

1. Om det krävdes 60 % jaröster och däröver för att kommunen skulle verka för en delning så borde det krävas 60 % nejröster och däröver för att avföra frågan om kommundelning för gott. Därför bör frågan inte avskrivas från den kommunalpolitiska dagordningen.

2. En långsiktigt strategi för kommundelning bör därför inledas genom att de till kommundelning positiva partierna inleder ett gärna partiöverskridande systematiskt arbete dels för att rekrytera företrädare som kan personifiera den tilltänkta nya kommunens tro på sig själv och dels för långsiktig förtroendeskapande kommunikation kring idén om en kommundelning. Detta arbete behöver göras som ett slags vaccinering mot den typ av skrämselpropaganda som denna gång fick de allra flesta att strunta i vad hjärtat säger och rösta räddhågset för en kommun som uppfattas som något “på andra sidan skogen” som inte angår mig.

SvD, DN, Kalles blogg
———————————
Andra bloggare om , , , , ,

Ja till kommundelning i Huddinge

För några dagar sedan kom centralt utskickad information från Huddinge kommun om de förmodade konsekvenserna av en delning av kommunen. Maken till objektiv information förklädd skrämselpropaganda var det länge sedan jag såg. En isande vind av en framtid med dålig kommunal service trots rejäla skattehöjningar och en eländigt svag utvecklingskraft svepte genom alla hushåll i Trångsund, Skogås och Länna.

För egen del kände jag mig som om jag hade lagt in om skilsmässa och nu fick möta makten i form av familjerådgivare, personlig bankman och präst som talade om för mig att jag borde vara lycklig ändå och att det under alla förhållanden var alldeles för dyrt och riskabelt att skiljas.

Men hur är det med kärleken till storkommunen Huddinge? Det är den centrala frågan. Skilsmässa hade överhuvudtaget inte kommit upp på dagordningen om kärleken varit stor och levande. Men verkligheten är den att sambandet med Huddinge centrum är så konstruerat att kommunen framstår som ett gammalt resonemangsparti: vi har ju ändå hängt ihop så länge, och man vet vad man har men inte vad man får.

Så det är graden av kärlek folkomröstningen gäller. Skall vi Trångsunds-, Skogås- och Lännabor låta våra hjärtan vägleda våra beslut, eller skall vi resignera inför farhågor sprungna ur den oro som maktens män och kvinnor i Huddinge centrum vill sprida för att få behålla makten över sin östra kommundel.

För mig är svaret givet. Som jag redan avviserat i ett tidigare blogginlägg kommer jag att rösta ja till kommundelningen.

PS. Kommunens information kan studeras här, och Drevvikenpartiets moteld finns här. Centerpartiet som ej är representerat i kommunfullmäktige har i dagarna spridit ett klargörande flygblad som omnämns i uppskattande ordalag på Drevvikenpartiets blogg.

Uppdatering 12 april: I dagens DN finns en ganska bra artikel om kommundelningen. Enkäten i papperstidningen där fem personer tillfrågas om de har bestämt sig för hur de skall rösta verkar med ett undantag spegla att skrämselpropagandan om ekonomin har tagit skruv. Valstrategen i mig undrar dock om inte denna propagandainsats gjordes i för god tid innan valet. Jag hoppas i varje fall på att innan det blir dags att lägga röstsedeln så skall de flesta med Drevvikenpartiets, Centerns och delvis Kristdemokraternas hjälp hitta tillbaka till sin ursprungliga känsla att Trångsund, Skogås och Länna har en egen identitet som håller för att bilda en kommun, och att sambandet med Huddinge är synnerligen perifert. Personligen är jag övertygad om att om situationen vore den att Trångsund, Skogås och Länna i stället skulle välja vilken kommun de skulle ansluta sig till och valet gällde Haninge, Stockholm och Huddinge så skulle Huddinge komma på en solklar sista plats.
———————————
Andra bloggare om , , , ,

Trångsunds kommun

Så har det äntligen hänt. Enligt en artikel i SvD har Huddinge kommunfullmäktige beslutat om en folkomröstning om kommundelning. Och dessutom en klok folkomröstning, dvs. om minst 60 % av rösterna i den berörda kommundelen är för en delning så kommer ledningen för Huddinge kommun att inlägga en ansökan till regeringen om kommundelning. Det i opposition varande socialdemokratiska kommunalrådet i Huddinge Anne-Marie Högberg tar till brösttoner och kallar denna uppläggning för skendemokrati. Och andra talar om att kommundelningen blir för dyr, dvs. att den inte är värd sitt pris.

Själv har jag bott i Trångsund i över trettio år, och jag kan utan tvekan säga att Trångsund är hemma. Här trivs jag. Dessutom är det en plats med identitet, integritet och egen utvecklingskraft. Det är säkert Huddinge också, men varför skall Huddinge styra Trångsund? För mig är det lika långsökt som om unionen mellan Norge och Sverige fortfarande skulle gälla. Och låt mig påminna om att norrmännen var de enda med rösträtt i folkomröstningen om unionsupplösningen. Men det kanske var ett exempel på skendemokrati!?

En kommundel med c:a 22000 invånare har säkert också skattekraft att sköta en egen kommun. En kommun som jag tror kan visa sig bli en mycket attraktiv och livskraftig kranskommun till vår huvudstad. Och för övrigt anser jag att kommunnamnet bör vara Trångsunds kommun (och inget annat).
———————————
Andra bloggare om , , ,