BLOGGARKIV
SOCIALA MEDIER

Meningen med livet

Recension i Norrländska Socialdemokraten

För mig har det länge varit uppenbart att någonting inte stämmer, att vi befinner oss i en idélös och förvirrad brytningstid. Att vi saknar mål och mening, lite mer än vad nöden borde kräva. Vän av ordningen kan ju harkla sig och hävda att det har man sagt i alla tider. Påståendet är bara att försöka göra sig märkvärdig i en händelselös historietid.

Som kontring på det kan jag hänvisa till den nyutkomna boken …men vad går det ut på egentligen – livet alltså av Karl-Erik Edris.

Denne man är ju spärrvaktsfilosofen som bröt sig ut från SL:s vaktkur och blev författare som numera också är flitigt anlitad som föreläsare i företagsvärlden. Man kan säga att han är VD-gurun som ratar marknadens girighetslogik. Karl-Erik Edris har även varit i Luleå och föreläst några gånger.

Av titeln på hans bok skulle man kunna tro att det är en i raden av må-bra-böcker. Men det är tvärt om en mycket intelligent och briljant samhällsanalys – det tydligaste och absolut bästa svepet över nutiden jag har stött på.

Upplägget har många likheter med Platons dialoger. Två människor – en psykiater och en företagsledare – har hamnat i moralisk kris. Företagsledaren får problem när koncernledningen ber honom mjölka en lönsam fabrik vars tillverkning sedan ska flyttas utomlands. Psykiatern klarar inte längre av att vara motor i psykvårdens pillerkarusell. De söker hjälp hos filosofen Johannes Funt som sätter in allt i ett större sammanhang.

Han tar genast strypgrepp på naturvetenskapen som en nutidens idébärare, och i förlängningen den moderna religionen utan mening. Här talar vi alltså inte om vetenskapen som metod för att utforska verkligheten, utan när rönen används för att skapa en mytologisk världsbild med slumpen som Gud.

Att samla pengar på hög löser naturligtvis inte heller problemet med meningslösheten i tillvaron. Företagsledaren kan förstås mjölka sin fabrik och bli rik. Men han blir aldrig nöjd.

Hit, till denna nihilistiska tomhet, har alltså upplysningen tagit oss.

Uppmaningen är att göra uppror mot slumpens tyranni och gå sin egen väg. Det är inget enkelt livsråd filosofen ger de två hjälpsökande och förvirrade själarna. Som nutidsmänniska kan man vara nog så stressad över att hinna handla mat, välja fonder och el-leverantör. Att gå emot strömmen och vandra på upprorets livsväg kan kännas övermäktigt och som ett stort ansvar att lägga på den enskilde.

Inte nog med att man ska ha näsan över vattenytan, man ska även simma i rätt riktning också. Ens eget liv som det gestaltar sig kan ju emellanåt erfaras ungefär som när man släpper ut luften ur en ballong.

Trots detta skulle man kunna tolka Karl-Erik Edris som att bristen på visa ledare och goda visioner i vår tid kanske tvingar oss att agera på egen hand.

Som publicist önskar jag att denne spärrvaktsfilosof skulle få komma in på analysarenan och sätta fart på nutidens klena idédebatt. Det skulle vara till gagn för oss alla om han fick större plats.

Vad är då meningen med livet? Ja, enligt Karl-Erik Edris är det i vart fall inte att vinstmaximera och få råd med Rai-Ban. Utan att trampa i någon av new-age-flummeriets vattenpölar söker han sig in mot de gamla hederliga gudareligionerna, kristenhet men utan kyrkligt förtryck. Tillvaron är helig. Livet är fullt av meningsfulla sammanträffanden. Det finns en skapare av både liv och värden.

Ta tillvara på ögonblick av helighet, samla detta som alternativ pensionsförsäkring. Svaret på frågan kan sammanfattas kort: Meningen med livet är att dö nöjd.

Pelle Lindblom
(Recensionen publicerad i Norrländska Socialdemokraten, 29 maj 2004 – www.nsd.se)
Pelle Lindbloms hemsida: www.jpl.ses.nu