Recension av Lena Klevenås

Vis som en VD

Krönika i Arbetet nyheterna 1998-11-04

Jag gjorde ett allvarligt stavfel i förra veckans krönika. Det var slarvigt men ger mig tillfälle att skriva om Den vise VD:n en gång till. Boken heter alltså Den vise VD:n, vise med s och inte c! En vis VD förstår att hans företag måste bidra till att göra världen bättre. Hjärtpunkten i en vision som ska bära ett företag kan inte vara pengar , utan i stället idéer som ger lyftning och mening åt den verksamhet som man tjänar sina pengar på. Det var länge sedan en bok gjorde mig på så gott humör. Vill ni kolla författarens hemsida, så finns han på : karl-erik@edris-ide.se

Boken är full intressanta tankar om hur en VD skulle kunna bli en vis ledare. Det kräver för det första ett icke auktoritärt ledarskap. Och en människa leder som han är. Det finns inga genvägar och trick för att bli en bra ledare. Det är halten i människans klokskap och djupet av hennes kärlek som avgör.

Företagens verksamhet är avgörande för mänsklighetens framtid och överlevnad. Det är vad de producerar som kommer att konsumeras. De styr i hög grad mänsklighetens öde. Om de bara är kortsiktigt inriktade på vinst och inte tar det ansvar som är deras kommer mänskligheten att gå under. Som konsumenter har vi naturligtvis också ett ansvar för att välja de produkter som är producerade på ett hållbart och anständigt sätt. Varje människa kan i sin dagliga gärning påverka vår gemensamma framtid.

När det kommer till kritan samlar vi människor inte på pengar utan på “gyllene ögonblick”, ögonblick av genuin och djup mänsklig kontakt. Det kan vara när ett barn föds. Det kan vara när man upplever sig sedd, förstådd och beaktad på ett sätt som rört en själv ända in i hjärteroten. Vi samlar dessa gyllene ögonblick som stora mogna smultron på livets timotejstrå. Visst skriver han vackert Edris.

Varje företag måste vara en lärande organisation och bära på en vision. Partier måste naturligtvis också ha visioner och vara lärande organisationer. Rådslag och folkbildningskampanjer får inte ha ett redan i förväg bestämt resultat. Partier måste också diskutera annat än pengar och vara samlingspunkter för djupa diskussioner om livets mening.

Vi talar ofta om förnyelse inom s, att den är nödvändig. Ändå förmår vi inte ens diskutera vad vi menar med våra visionsbärande ord. Full sysselsättning fick nyligen en slarvig definition, att 80 % av alla mellan 16 och 65 skulle ha ett jobb. Tills någon påpekade att så gott som alla mellan 16 och 19 faktiskt går i gymnasiet och definitionen fick justeras. Så genomtänkt vara den!

Och nu säger Mona, förnyaren, att tillväxt är sexigt och att alla resurser i samhället är tillväxt. Men hallå! I alla siffror från finansdepartementet och i alla ekonomiska kalkyler är tillväxt den årliga procentuella ökningen av BNP, där Coca-cola är likvärdigt med mjölk, vapen med traktorer och underhållning med undervisning. ( tack Folke Hagman, Arbetet 981024 för de goda exemplen)

Nej, ska vi formulera en ny bärande vision för vårt parti och för vår civilisation, måste vi snabbt tala klarspråk om vilka stora förändringar i våra konsumtions- och produktionsmönster som förestår oss om vi ska ta vår civilisations överlevnad på allvar. Företagen har börjat förstå det. Har de politiska partierna? Eller ska vi fortsätta i all evighet att upprepa våra dåligt genomtänkta politiska lösningar?

Länk till Artikeln: http://hem.passagen.se/klevenas/texter/ka981104.html