BLOGGARKIV
SOCIALA MEDIER

Företagande för en bättre värld

Det är sent på jorden. Naturkatastroferna avlöser varandra, växthuseffekten smälter polartrakternas isberg, ozonskiktet tunnas ut och den tidigare livgivande solen orsakar cancer och död. I stället för större förståelse mellan etniska och religiösa grupper hårdnar motsättningarna med krig, terrorism och svält som följd. Klyftorna mellan rika och fattiga ökar. Hänsyn till medmänniskor och miljö förtvinar i skuggan av företagens jakt på maximerad vinst. VD:ar förses med fallskärmar som för vanligt folk mer liknar luftballonger och klassamhället är på väg tillbaka.

Är det så illa? Både ja och nej. Beskrivningen ovan är på sitt sätt sann, men det finns också positiva tendenser. Bland annat ökar intresset för ett gott företagsledarskap, det vill säga ett företagande som inte innebär en rovdrift på natur och mänskligt kapital.

En av dem som funderat mycket kring sådana frågor är författaren Karl-Erik Edris. Titeln på hans senaste bok är fantasieggande nog – Den vise VD:n. Medierna älskar att beskriva honom som spärrvakten som lär direktörerna hur de ska bete sig, men Karl-Erik Edris är måttligt road av detta.

– Dels är jag tjänstledig från SJ sedan en tid, dels kan jag inte tala om för någon företagschef vad han ska göra, det måste han komma på själv, säger Edris på mjuk dalsländska.

Han plirar illmarigt på mig från andra sidan vardagsrumsbordet i Trångsunds-hemmet.

– Jag är en intellektuell bondkomiker.

Delvis är det ett uttryck för en typiskt edrisk formuleringsglädje, delvis en beskrivning.

Första gången Karl-Erik Edris såg världen befann han sig på BB i Vänersborg och året var 1946. Föräldrarna bodde i Dalsland och han växte upp på en bondgård där, men studerade i Åmål, ”frihetens stamort på jorden”, eftersom han då kunde komma hemifrån. Studierna fortsatte i Lund, med matematisk statistik, matematik och psykologi. Edris tyckte tidigt att världen var ett konstigt ställe och ägnade sig en tid åt meditation (han var en period chef för en svensk TM-organisation), men hoppade av på grund av det auktoritära styret.

Karl-Erik Edris återvände till universitetet och började läsa samhällsvetenskapliga ämnen. Han började till och med forska, men hans 600-sidiga avhandlingsförsök godkändes aldrig. Det låg däremot till grund för den första boken – Vision eller vanmakt, 1987. Då hade Edris länge arbetat som spärrvakt på SJ, vilket var ett perfekt arbete för den som ville tänka fritt. Därför avböjde han kategoriskt varje erbjudande om befordring, som skulle medfört större ansvar och mer komplicerade (tidskrävande) frågor än ”när går nästa tåg till Centralen?”.

Hans följande bok, I elfte timmen, kom 1995 och blev uppmärksammad för sina okonventionella idéer.

– En entusiastisk Anders Wijkman ringde efter i stort sett varje kapitel och delgav mig sina synpunkter, minns författaren.

Med Den vise VD:n, som kom förra året, börjar Karl-Erik Edris bli ett stort namn. En USA-lansering har gjorts under våren, med titeln The Enlightened Executive: Conversations on Corporate Citizenship [lanseringen har försenats och påbörjas i stället under våren 2000], och Japan står på tur. Men vad är det som gör hans idéer så intressanta?

– Huvudbudskapet i Edris böcker är att företagsledaren måste ta ett mycket större ansvar för helheten, säger Mats Lederhausen, tidigare VD för svenska McDonalds, numera Chicago-baserad chef för företagets globala strategi med inriktning på framtidsfrågor, och verksam inom World Business Academy.

Som privatperson engagerar han sig för spridningen av Den vise VD:n och stöder USA-utgivningen genom att ha förhandsköpt en större upplaga.

– 51 av världens största ekonomier är företag, fortsätter Lederhausen. Under de senaste tio-femton åren har en oerhörd teknologisk revolution ägt rum i världen. Med ”global free trade” som mantra har elektroniken krympt avstånden dramatiskt. Det är uppenbart att detta också fört med sig en mängd problem. Politiken, till exempel, tycks inte ha hängt med i den här utvecklingen, den är fortfarande alltför nationell.

– Det säger sig självt att det inte går att driva företag med enbart vinstmaximering som syfte. Ett genuint intresse för miljö, kulturella värden och humanism måste också finnas med i bilden, annars är det inte hållbart. McDonalds är ett bra företag, med exempelvis Ronald McDonalds barnsjukhus runt om i världen, men vi är fortfarande bara i början.

– Den frustration som Viktor, huvudpersonen i Den vise VD:n, känner inför utvecklingen är ett reellt problem för många företagsledare. Det är ett enormt ansvar som vilar på en VDs axlar: företagets väl, de anställdas väl, miljön. Hittills har det varit en tyst frustration, men förhoppningsvis kan böcker som Den vise VD:n hjälpa till att starta en process så att vi börjar tala öppet om problemen.

Mats Lederhausen är försiktigt optimistisk:

– Att en politiker som Tony Blair kommer fram är positivt. Det är den förste vänsterpolitiker som kommit till insikten att man måste ta väl hand också om företag. Och i Sverige har vi en hög tradition vad gäller social ambition. Jag håller inte med om allt som Tony Blair eller Karl-Erik Edris säger, men det är bra att problemen börjar formuleras.

Karl-Erik Edris har skrivit sina två senaste böcker i romanform, berättelser med en huvudperson som med hjälp av en lärare eller mentor går mot insikt.

– Idén kom under ett seminarium i Frankrike, berättar han. I en antologi hade jag skrivit ett vanligt bidrag, som en av de andra bidragslämnarna retade sig mycket på. Jag formulerade då om texten till en fantasiberättelse om ett kommunalråd som hade en dröm. Sedan har jag behållit den litterära berättartekniken, den ger mig möjlighet att föra en mer levande diskussion i böckerna. Det påminner om den metod Sokrates använde och som Platon skildrat i sina dialoger.

Ett antal begrepp återkommer ofta i Edris böcker: att företaget är en lärande organisation, vikten av en god konflikthantering samt visionsbyte.

– I en allt globalare ekonomi blir det ett starkt tryck på alla företag att lära om och dra nytta av olika situationer som uppkommer, säger Karl-Erik Edris. Och det ställer stora krav att leda en verkligt lärande organisation. Det hävdvunna auktoritära ledarskapet håller inte, utan det måste ersättas av ett öppnare och mera visionärt ledarskap. Auktoritära ledare är mycket måna om sin makt och sin prestige, och har därför svårt att hantera lärande och omprövning.

– Kreativitet och konflikt hänger tätt ihop. Bra konflikthantering innebär att åsikter får brytas mot varandra tills nya perspektiv öppnar sig. Jag har en lite ovanlig erfarenhet av detta, säger Edris med en suck och upplyser om att han är gift för andra gången – med samma kvinna.

– Vad gäller visionerna så lever vi i en tid som på många sätt påminner om Romarrikets fall och tiden under kejsarkulten, på så sätt att det råder en frenetisk yttre verksamhet och expansion. En del av detta ingår i det moderna projektet och har höjt vår levnadsstandard markant, men den bärande visionen, ”kyrkokristendomen”, fungerar inte längre och har ännu inte ersatts av något annat. Vi har levt så länge i drömmen om det rationella paradiset, vilket är en så oerhört stark sekulariserande kraft att den river ner det mesta.

– Vi behöver en ny vision, ett annat sätt att tänka. I bästa fall kanske vi kan destillera fram detta ur alla världsreligioner och hitta en gemensam kärna. Vi människor är i stort sett lika och har egentligen inte så mycket att bråka om. Men jag vet inte vad denna nya vision ska innehålla, säger Karl-Erik Edris och betonar att han inte är en ”godhetsfascist”, det vill säga en person som vill tvinga på andra sina förment goda idéer.

– Men jag tror faktiskt att de allra flesta – företagsledare lika väl som andra människor – är godhjärtade och vill väl. Men det behövs en skärpt självreflektion; vi har alltför lätt att hitta belägg för att det vi gör är hållbart och skärma av oss från tecken som visar att någonting är fel.

– Världen formas efter de motiv vi har. Vi måste bli medvetna om vårt stora ansvar och varje företagsledare bör sträva efter att lämna ett bidrag till en bättre värld – oavsett vilken bransch han är verksam i. Här kommer miljöhänsyn, etik och mycket annat in.

– Ett positivt tecken i tiden är Baltic 2008, som initierats av Curt Nicolin. Syftet är att Östersjön år 2008 ska ha samma vattenstandard som på 1940-talet. Miljöhänsyn såg man ganska hånfullt på för några decennier sedan, men idag är det en viktig ekonomisk faktor för vilket företag som helst.

Så även om huvudtrenden är att det mesta blir sämre, finns det alltså motkrafter. Karl-Erik Edris är alldeles för motvalls för att ge upp bara för att katastroferna duggar tätt. Han är tyst ett ögonblick och säger sedan eftersinnande:

– Har vi kopplat strypgrepp på oss själva får vi se till att ta oss ur det också. Och det borde väl egentligen vara en smal sak. Responsen på Den vise VD:n visar att tiden är mogen för Karl-Erik Edris idéer, så någon återgång till spärrvaktsjobbet på Trångsunds pendeltågsstation lär det knappast bli. Och budskapet inför framtiden är hopp.

Text: Per Axel Nordfeldt

Artikeln publicerad i Enjoy – Radisson SAS hotellens rumstidskrift – i sommarnumret 1999