EDRIS TANKAR
En blogg om politik och samhällsfrågor, ekonomi och företagande och om andliga ting som striden mellan tro och vetande, den materialistiska världsbildens begränsningar och människans behov av en djupare livsmening.
BLOGGARKIV
SOCIALA MEDIER
KATEGORIER
Blogg listad på Bloggtoppen.se bloggping

Arkiv för juli 2008

Hotet från Obama

Gerard Baker vid The Times i London har gjort en satir om Barack Obama som världens frälsare. I skickligt parafraserande av det bibliska språket förmedlas en känsla av att Barack Obama verkligen är en anspråksfull idiot som inte har något annat att erbjuda än fagert tal. Bloggaren Dick Erixon är föga överraskande förtjust medan Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson är mera ambivalent. Han har av allt att döma blivit berörd av Obamas retorik, men högerpolitikern i honom verkar inte vara helt tillfreds med detta.

Här kan du själv ta del av Gerard Bakers satir

För egen del finner jag detta försök att förminska Obama mycket intressant. Baker tar ju verkligen till storsläggan. Det farliga för den etablerade maktens män och kvinnor med retorik av den typ som Obama behärskar näst intill fulländing är att den kan väcka s.k. vanligt folk så att de kan få för sig att det inte behöver vara som det är. Maktelitens utrymme skapas ju av att de vanliga medborgarna hålls eller håller sig själva på mattan med hjälp av en kombination av elitens egna manipulationer och medborgarnas egen cynism och känsla av maktlöshet.

När den här typen av satir uppträder då ser jag det som ett tydligt tecken på att Barack Obama besitter en kraft som hotar den bestående ordningen därför att den ger människorna hopp om att förändring är möjlig. En motstrategi blir då förstås förlöjligandet. Vem tror han att han är? Tror han verkligen att han kan utmana den plutokratiska elit som styr vår värld? Förstår han inte att det är farligt? Gerard Baker var dock försiktig nog att inte anspela på Golgata.

———————————-
Andra bloggare om , , , , , , ,

John McCain och Britney Spears

John McCain gör vad han kan för att få Barack Obama att framstå som en lättviktare. I en av sina senaste reklamsnuttar tycker sig McCain ha anledning betona likheterna mellan entusiasmen inför Obama med den celebritetskult som omger personer som Britney Spears och Paris Hilton.

Nu visar det sig ironiskt nog vara John McCain själv som har mest gemensamt med Britney Spears, åtminstone när det gäller synen på Irak.

———————————
Andra bloggare om , ,

AD/HD i nytt ljus

Tänkte så smått börja blogga igen efter ett sommaruppehåll på en dryg månad. Idag ämnar jag dra en lans för en bok med titeln AD/HD i nytt ljus av Tomas Ljungberg. Den är en solid, och såvitt jag kan bedöma utomordentligt välunderbyggd, bredsida mot det s.k. neuropsykiatriska perspektivet på adhd. Enligt detta perspektiv är de beteendestörningar som diagnosticeras som adhd orsakade av biologiska förändringar i hjärnan. Och de läkemedel som ordineras är alltså tänkta att i möjligaste mån få hjärnan att fungera som om den vore biologiskt normal.

Det Tomas Ljungberg gör i sin bok är en ambitiös granskande genomgång av den forskning som sägs utgöra ett mycket starkt stöd för det neuropsykiatriska perspektivet på adhd. Slutsatserna som Ljungberg drar av sin genomgång är radikala. Och låt mig citera delar av bokens baksidestext:

Det visas t.ex. att ärftlighetens bidrag inte alls är så högt som har angivits. Det finns inte heller entydiga resultat som visar att någon speciell del i hjärnan verkligen är förändrad hos barn med adhd. Det finns inte heller ett entydigt stöd för att en förändrad omsättning i signalsubstansen dopamin orsakar adhd. Författaren visar också, vilket går stick i stäv med det neuropsykiatriska paradigmets slutsatser, att barnets uppväxtmiljö och psykosociala omgivning är utomordentligt viktiga för att adhd ska uppkomma.

Slutsatsen i boken blir att det inte är vetenskapligt hållbart att benämna adhd för ett ‘neuropsykiatriskt funktionshinder’. Begreppet bör därför inte längre användas i detta sammanhang. Den modell som bäst kan förklara uppkomsten av adhd är en stress-sårbarhetsmodell.

Klarare besked är svåra att ge. Samtidigt vill jag inom parentes nämna att mitt tidigare inlägg Medkännande och ensidigt om adhd (skrivet med anledning av en artikelserie om adhd i SvD) innehåller en del resonemang om just att en viktig orsak till adhd är barnets uppväxtmiljö och psykosociala omgivning. Detta perspektiv är grundat i s.k. anknytningsforskning.

Jag ämnar dock inte fördjupa mig i dessa ting nu utan vill i stället säga att det som framförallt gör att jag intresserar mig en smula för debatten om adhd är att den är ett konkret exempel på den filosofiska strid som i vår tid utspelas mellan företrädare för olika varianter av en materialistisk reduktionism och företrädare för en syn på människan som innebär en vägran att betrakta medvetandet och identiteten som något slags subjektiva illusioner genererade av den biologiska mekanismen.

Den syn på adhd som dominerar för närvarande är enligt min mening en konsekvens av att läkarkåren, ja stora delar av det naturvetenskapliga etablissemanget, tar för givet att ett materialistiskt och reduktionistiskt perspektiv är sant, rent av vetenskapligt bevisat. Denna metafysiska trosuppfattning är emellertid just en trosuppfattning, och är den sann så är den i varje fall inte bevisad.

Nu är det inte så att Tomas Ljungberg direkt tar sig an denna centrala filosofiska stridsfråga i sin bok. Men han gör det faktiskt indirekt genom att med vanlig logik visa att företrädarna för det i reduktionistisk materialistisk metafysik grundade neuropsykiatriska perspektivet på adhd inte lever upp till sina egna ideal när det gäller vetenskaplig stringens. De har helt enkelt dragit felaktiga och alldeles för vittgående slutsatser.

Ljungberg spekulerar en del om varför de har gjort det. Och hans förklaringar kan väl egentligen sammanfattas enklast med tanken att slutsatsen att adhd är ett neuropsykiatriskt funktionshinder är mycket bekväm.

Man slipper helt enkelt att följa psykodynamiska och familjeterapeutiska tankespår och börja rota i förklaringar som har med barnets uppväxtmiljö att göra. All sådan gungflyverksamhet med ofrånkomliga oklarheter, lögner, äreräddningar, skuld- och skamkänslor kan nu ersättas av objektiv diagnos och medicinering. Porten till alla tänkbara och svårutredda psykologiska komplikationer kan stängas med ett enkelt recept och en suck av lättnad.

Den enskilda familjen slipper skuldkänslor. Politiker, samhällsdebattörer och olika ideologer behöver inte grubbla över om adhd är ett tecken på brister i bemötandet av barn i familjen, förskolan och skolan. Och så finns det pengar att tjäna för dem som säljer adhd-medicin. Det är nästan för bra för att vara sant.

Till sist vill jag bara säga, all heder till Tomas Ljungberg. En klartänkt man med integritet. Hans nyanserade bok bör läsas och begrundas. Men risken är väl att den kommer att tigas ihjäl eftersom den trots sin torrt vetenskapliga stil har ett underliggande starkt samhällskritiskt och politiskt inkorrekt budskap.

SvD:s artikelserie om adhd omfattade 6 artiklar (1 2 3 4 5 6)
———————————
Andra bloggare om , , , , , ,